Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Skärtorsdagen mässa - skärstadal

Mark 14:12-16

Det nya förbundet

Det finns ett uttryck som lyder: att sluta ett förbund. När två parter sluter förbund avslutas något gammalt och något nytt inleds. Skärtorsdagen är dagen då Jesus instiftar nattvarden, ett tecken på det nya förbundet mellan Gud och människan. Från och med påsken år 33 sluts ett nytt förbund som vi får del av här och nu 1984 år senare. Under stilla veckan får vi följa Jesu väg från triumfens intåg, via förnedring och död till uppståndelsens triumf, och när jag har läst texterna så har jag fastnat för en liten detalj som jag vill dela med er här idag.
Jerusalems tempel under Jesu tid, var en vit marmorbyggnad där bara präster fick gå in - och inuti templet fanns ett rum (12x12 m) som kallades för det allra heligaste. Endast översteprästen fick gå in dit och bara en gång om året på försoningsdagen och då hade han med sig blodsoffer. Det fanns ingen dörr mellan det heliga och det allra heligaste utan där hängde ett draperi, ett förhänge, som i själva verket bestod av två lager draperi. Konstfullt vävt i vackra färger och 12 cm tjockt. Det fick aldrig bli slitet eller gå sönder utan byttes ut med jämna mellanrum. Draperiet kallades för förlåten och den utestängde alla från det rum där Gud sades vistas. Ingen jude kunde komma nära Gud med sina böner och offer utan fick gå genom präster och överstepräst för att nalkas Gud. De judiska lagarna och draperiet stod emellan människan och Gud. Detta misshagade Gud och han sänder sin son Jesus Kristus till jorden för att ändra detta förhållande och upprätta ett nytt förbund, vars tecken är nattvarden som vi ska dela senare här idag. Men draperiet, förlåten är en del av alla tecken som markerar att något gudomligt har skett. Vi läser i Lukasevangeliet 23:
Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen. Det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: Fader, i dina händer lämnar jag min ande. När han sagt detta slutade han att andas.
Tänk er ett 12 cm tjockt tyg, det måste ha varit oerhört tungt och svårt att hantera. Kanske har ni rivit sönder ett tyg någon gång – det går oftast bra om det är relativt tunt. Men försök riva sönder ett 12 cm tjockt tyg – det går bara inte!
Men i den stund som Jesus dör så rämnar förlåten mitt i tu. 12 meter hög, 12 meter bred och 12 cm tjock rämnar den uppifrån och ned. En händelse som med all sannolikhet blev mycket omtalad. Händelsen visar att i och med Jesu försoningsdöd på korset så finns det inte längre något som hindrar oss att komma nära Gud. Vi kan nalkas och få gemenskap med Gud Fader, genom Jesus Kristus, om vi tror.
Det nya förbundet ger oss del av Gud Fader Själv, vi delar bröd och vin med varandra här inne, men också med bröder och systrar över hela världen och i alla tider. Tillsammans vandrar vi med Jesus genom livets alla skiften, i med och motgång, i glädje och sorg, i ljusa och mörka tider.
Amen

 

 

Fredagen den 7 juli 2017 kl. 14:55

Betraktelser/reflektioner | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.