Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

2:a sön i påsktid - predikan

Akutella texter:

Den kämpande tron

Jes 6:1-3

Hebr 11:23-27

Mark 14:3-9

Psaltaren 130

 

Ett av påskens vittnen är Tomas, lärjungen som blivit känd som en tvivlare, som inte tror på sina vänners ord, som inte litar på deras upplevelser – han behöver få förvissning, ett konkret, handfast bevis på att Jesus verkligen uppstått igen.
Men, det dröjer. Fler och fler får möta Jesus och vittnar om vad de varit med om, men inte Tomas.
Andra människor som hörde vittnesbörden blev övertygade, de trodde utan att ha sett/fått konkreta bevis och blev saliga av detta, men Tomas, han kan bara inte. Senast han såg Jesus satt Jesus fastnaglad vid ett kors och var utan tvekan död – hur skulle han kunna tro???
Tiden går. En hel vecka vandrar Tomas runt, han hör och ser alla lyckliga människor som mött Jesus eller de som tror på ögonvittnen. Han befinner sig i ett läge av förvirring, av frågor, av tvivel, och livet är nog ganska svårt tänker jag, och plötsligt känner jag igen mig själv i Tomas.
I mitt tycke, alltför många gånger, har jag känt tvivlet gnaga på min tro, frågorna hopa sig och urholka min bergfasta förvissning om Guds existens.
Det är nämligen få förunnat att gå genom hela livet och bara tro, saligt tro, och aldrig drabbas av prövning och tvivel.
Många gånger har jag nickat igenkännande/instämmande när någon sagt: att vara kristen är ingen dans på rosor…. Nej, det må så vara, MEN, den enormt stora fördelen är att man inte dansar ensam. Jesus vet vad vi går igenom, han har gjort samma resa, en väldigt mycket svårare resa t.o.m. och han går bredvid mig, bär mig och tar mig igenom. Det påminner mig om när jag var liten och drabbades av växtvärk. Natten kom, men sömnen höll sig borta för benen växte för fort och gjorde ont. Tiden gick så oerhört långsamt – jag ville bara sova och att värken skulle försvinna. Mamma masserade mig och tröstade. En tid senare var allt glömt: jag hade vuxit och blivit en erfarenhet rikare.
Tvivel, att inte kunna tro, att ifrågasätta Gud, är en förutsättning för att tron ska kunna växa, utvecklas och fördjupas tänker jag. Utan tvivel fastnar vi i någon sorts ”barnlängd” och missar en hel del. Därför får vi välkomna tvivlet när det väl dyker upp.
Tomas tvivlar och kräver bevis. Och när tvivlet är som störst så kommer Jesus indånande genom låsta dörrar och vet EXAKT vad det är som behövs för att vi ska komma igenom tvivlet och gå vidare. Jesus ber Tomas komma fram till honom och få de bevis Tomas krävt, så är tvivlet som bortblåst.
Vilka krav på bevis har du och jag? Vad behöver vi för att vår tro ska bli så bergfast och trygg att den klarar av vilka tvivel som helst?
Jag planterade luktärtor i veckan. Först tog jag varje frö och skrapade dem mot ett sandpapper. Sedan fick de ligga i blöt över natten och till sist fick de bo i jord, omslutna av en hemmagjord kruka av tidningspapp.
Vår tro är som ett av luktärtsfröerna, det föds i en blomma, samlas upp av någon, läggs i en påse, skrapas mot livets sandpapper, blötläggs i frågor som hotar dränka, räddas i rätt tid, omslutas av goda nyheter, vila i sin väntan, förändras, utvecklas, transformeras och så en dag uppstå till något helt nytt. En luktärt är stark, den växer mot solen och dricker av regnet och doftar ljuvligt. Den bär vittne om vår, om sommar, blomsterprakt och fägring.
Vår tro vill växa, vill utvecklas och få bli det som den är tänkt att bli. Tomas var en av Jesu närmaste, trogna, lärjungar, men när han stöter på det otroliga, det omöjliga så börjar han reflektera, ifrågasätta, tvivla och ställa krav. Men i mötet med Jesus får hans växtvärk lindring och tron utvecklas så att han går ut och förkunnar det han sett, hört och upplevt. Han blir ett av påskens vittnen, ett vittne som ger oss, som ibland tvivlar, en förvissning om att Jesus vet exakt vad vi behöver och att han kommer att ge oss det vi behöver.
Att vara kristen är inte prövningsfritt, men vi har löftet om himlen, om att något väntar oss efter livet här på jorden. I dagens text läste vi att Guds makt beskyddar genom tron och att vår tro formas av det liv, de tvivel och de prövningar som möter oss på vår livsvandring.
Tomas svar på Jesu uppmaning att genomföra sina krav är en mening: Min Herre och min Gud.
Tomas tvivel har stillats för stunden, växtvärken har masserats bort, fröet har grott och uppstått i en trosvisshet som inte behöver stillas genom konkreta krav.
Tack gode Gud för Tomas, som genom sin mänsklighet visar oss att det omöjliga som tycks omöjligt för oss människor att förstå, räkna ut, omfatta, aldrig kommer vara omöjligt för Gud. Inget är omöjligt för Gud. Att födas som människa, dö, uppstå, besegra allt ont, och se Tomas, dina, mina och alla människors behov när frågor hopar sig och tvivlet intar tanken, allt det är inte omöjligt för Gud
Avslutningsvis läser jag slutet på dagens evangelietext:
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har nedtecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro, skall ha liv i hans namn.


 

 

Fredagen den 7 juli 2017 kl. 15:02

Predikningar | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.