Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

3e sön e tref. predikan

Förlorad och återfunnen

Jes 66:12-14

1 Petr 5:5-11

Luk 15:11-32

Ps 119:170-176

 

Predikan 3:e söndagen efter trefaldighet:
Åh, det har hänt sååå många gånger att jag känt som den äldre brodern och på ett eller annat sätt gett uttryck för det: det är inte rättvist!!! Det finns så mycket här i världen som inte är rättvist. Varför ska somliga ha allt och andra inget? Varför ska en del kunna frossa medan andra svälter? Varför ska en del leva i fred och frihet medan andra lider under förtryck? Varför ska han som slösat bort allt få en fest?
Och så finns det annat, lite mindre, som också kan upplevas som orättvist: Varför kan andra behärska datorer och internet men inte jag? Varför fick de mycket mer löneförhöjning, presenter, glass, talang än jag? Varför fick han gödkalven och inte jag? Varför???
Jag har många gånger sagt till min dotter att livet inte är rättvist, men efter att ha läst söndagens texter inser jag att jag har fel. Det finns en sak som är rättvis: det finns en gudomlig rättvisa: Jesu död på korset: gäller för dig, för mig och för alla.
Vi människor är alla kallade till Guds eviga härlighet genom Kristus. Vi människor är alla älskade av Gud
Vi är alla välkomna till Gud: oavsett om vi slösat bort vårt liv på en massa strul som inte gjort Gud glad, eller om vi stretat på i våra liv och hållit fast vid vår tro, mer eller mindre glädjefullt.
Vi människor är olika på alla möjliga sätt: vi har olika utseende, olika temperament, olika mått av tålamod, olika inställningar till livet som sådant.
Bröderna i liknelsen är sannerligen olika, och de väljer att leva sina liv på olika sätt. Man skulle kunna säga att en lever i nuet och den andre för framtiden. Eller tala om dem i termer om ordentlig eller slarver… men till syvende och sist är båda Faderns söner, hans avbilder och båda är älskade.
Som Guds avbilder så är vi lika olika. Men vi är fortfarande Guds avbilder. Och den gudomliga rättvisan gäller…
För mig blir den en livboj, en frälsarkrans, en flytväst när jag går ner mig i min mänsklighets djupa vatten, När jag irriterar mig på folk i allmänhet och synnerhet, tycker att allt är orättvist, och när jag börjar fokusera på tokigheter och sätter mig själv på höga hästar iklädd präktighetens vackra trasor…
Livbojar, frälsarkransar och flytvästar är bilder av Jesu Kristi död och uppståndelse, det som räddar mig från att bli bitter, avundsjuk och till ingen nytta för Guds rike.
Dagens texter visar på den gudomliga rättvisan: Guds barn ska bli burna i famnen och gungade på knäet – allt utifrån vad de behöver eller vad som är lämpligt för stunden.
Gud ser till vars och ens behov. Vi behöver också göra det, se till vars och ens behov, i all vår mänsklighet, med alla de begränsningar vi har som människor – men hur ska det gå till??? Vad ska vi göra, för att växa?


Episteltexten ger en hel del goda råd:
Klä er i ödmjukhet mot varandra.
Kasta era bekymmer på Gud
Var orubbliga i tron


Och det är nog lättare sagt än gjort tänker jag… allt det där kräver tålamod, tålamod med andra och mig själv, det kräver kärlek, kärlek till andra och mig själv. Det kräver ödmjukhet: ödmjukhet inför vars och ens livsberättelse. Tänk på det som Björn sjöng nyss, ingen vet allt om vad du och jag gått igenom, ingen mer än Jesus…
Det handlar också om träning: andlig träning, i att älska och ha fördrag med sina medmänniskor. Andlig träning i att lita på att Gud tar hand om våra bekymmer, oroshärdar och lidanden. Andlig träning i att tro att Gud är med genom allt, och ger stöd, styrka, fasthet och ro, och gläds med oss tiden är inne.
Redskapen för denna träning heter Bön, Bibel och Gemenskap/samtal med andra som tränar.
Episteltexten kompletterar rådgivningen med löften, fantastiska löften:
Gud har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, han sörjer för er och upphöjer er när tiden är inne…
Om ni får lida en kort tid skall Gud upprätta er, stödja er och ge er fasthet.
Båda sönerna i dagens text var kallade, älskade och sörjda för. Den äldre sonen, som kanske var rädd för vad broderns hemkomst skulle få för konsekvenser för hans framtid, fick visshet i att allt som Fadern lovat honom fortfarande var hans. Den yngre sonen fick lida en kort tid, men blev upprättad av sin Far.
Dagens rubrik är förlorad och återfunnen. Det är vår tröst och vår lycka. När vi går vilse i livet – oavsett vad det handlar om, så gäller den gudomliga rättvisan.

Gud tar emot dig med glädje och kärlek

Gud upprättar dig

Du är älskad, efterlängtad och sedd - av Gud...
 

 

Fredagen den 7 juli 2017 kl. 15:31

Predikningar | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.