Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

2018 Gott Nytt År

Nytt år och nya möjligheter! Ser fram emot att få upptäcka det och dem...

 

Måndagen den 1 januari 2018 kl. 11:47

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

13:e efter trefaldighet

Dagens tema: Medmänniskan

Allakan-kören från Jönköping deltog.

Jeremia 38:7-13

http://www.bibeln.se/las/2k/jer#q=Jer+38%3A7-13

Romarbrevet 12:16-21

http://www.bibeln.se/las/2k/rom#q=Rom+12%3A16-21

Matteusevangeliet 7:12

http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+7%3A12

Psaltaren 103:1-6

http://www.bibeln.se/las/2k/ps#q=Ps+103%3A1-6

 

Dagens predikan:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger…
En av dessa profeter var Jeremia. Han talade Guds ord till sina medmänniskor, landsmän, judiska systrar och bröder i Israel. Han var en fascinerande typ som levde i en tid när israelerna var övertygade om att de var fullständigt omöjliga att besegra – helt enkelt oövervinnerliga, trots att de hotades till livet av både Babylonier och Egypter. Jeremia var inte helt ok med att Gud ville ha just honom till profet – och att vara Guds profet var inte ett enkelt uppdrag. Jeremia skulle få folket att förstå att de var helt ute och cyklade, de brydde sig inte om samhällets utstötta, förtryckta, de faderlösa och änkorna. Folket hatade honom och prinsarna/stormännen blev rosenrasande på Jeremia och försökte på olika sätt tysta honom. Han slängs ner i en gyttjig brunn, utan vatten och bröd: döden nalkades.
Det som nu händer är intressant. En man, Eved-Melek, som inte var av folket, inte israel, inte jude, som knappast ansågs som en riktig man; eftersom han troligen var eunuck/kastrerad; Eved-Melek från fiendelandet Egypten, riskerade sin trygga anställning vid kungens hov - och förmodligen också sitt eget liv - genom att lämna hovet, gå till porten där Kungen satt för att skipa rättvisa åt folket, och där vädja för Jeremias liv.
Eved-Melek hade mer medmänsklighet och trofasthet än vad många judar hade. Jesus fann ofta mer medmänsklighet och trofasthet hos hedningar än bland sina egna.
Alla som såg och hörde detta berättas förstod att detta var något oerhört och annorlunda. Detta visar på Guds sätt att använda alla människor, ibland också dem vi minst anar, till att utföra hans uppdrag. Alla har ett värde i Guds ögon. Till och med gamla trasor kom till bruk för att skydda Jeremias armhålor när han skulle firas upp ur brunnen. Även sådant som är ratat av människan har ett värde i Guds ögon.
Dagens texter uppmanar oss att bemöta alla lika oavsett deras status, ålder, trosinriktning eller kulturell bakgrund. Gud kan använda alla, dig och mig och vem som helst som är medmänsklig och villig att riskera mycket för att hjälpa sin nästa, sin medmänniska.
Så när vi ställer oss frågan: vem är min medmänniska, vem är min nästa – så bör vi tänka in även de som vi kanske ser som våra fiender/motståndare, de som är fullständigt otänkbara att få hjälp från.
Paulus säger: Håll fred med så många det är möjligt och kommer an på er, och så ger han, åtminstone till mig, en rejäl utmaning:
Är din fiende hungrig och törstig så ge honom mat och dryck. Helt ärligt… detta är inte enkelt…. Åtminstone inte för mig. En människa, eller människor, som vill oss illa fysiskt, psykiskt eller själsligt, som kanske helst skulle vilja se oss dö en plågsam död, eller bli skadad för livet… just den människans törst och hunger, den människans behov, ska vi tillgodose eller t.o.m. som Eved-Melek rädda livet på.
Vem är din fiende/din motståndare?
Jag har, såvitt jag vet, ingen fiende som önskar mig död, men visst finns det människor som inte tycker om mig, som inte tycker om att jag är präst bara för att jag är kvinna, som inte tycker att jag har rätt inställning till invandrare.. och troligtvis är det just dem som jag ska sätta in i detta sammanhang... det är på deras huvuden jag ska samla glödande kol… Men vad betyder det att samla glödande kol på någons huvud?
Kanske innebär det att det goda du gör väcker andra tankar i din fiendes hjärna och hjärta. Kanske innebär ditt goda bemötande att dina kol består i en värme som får ilska, hat, avund eller vad det nu kan vara att tina upp och rinna av personen i fråga.

Men det kan också vara en bild av hur man smälter något så hårt som järn till flytande form genom att inte bara elda under järnet utan också ösa varm glöd över järnet. Genom att hela tiden möta ont med gott, hat med kärlek så blir det till sist möjligt att smälta även den hårdaste attityd, inställning och åsikt. Och är det så att vi inte lyckas, då har vi åtminstone gjort så gott vi kunnat, gått i Jesu Kristi fotspår och provat något annorlunda än hämnden och skitsnackets väg.
När vi möter ondskan i vilken form den än vara må, behöver vi alltså inte bli rädda, vi möter ont med kärleken från Gud
och jag ska erkänna en sak… det här är svårt för mig… när jag möter ondskan i vilken form den än vara må, så hoppas jag att jag inte blir blixtrande arg, hämndlysten och svavelosande, utan istället tänker ett extra varv och möter motståndet med uppriktig kärlek och en vilja att lyssna, ana det bakomliggande och möta behovet som finns där. Gode Gud, tack för att du hjälper mig med detta!!!
En gång klarade jag det och det var sååå skönt, jag kände mig så otroligt glad och när jag satt på bussen hem sjöng jag en sång inom mig, och nu ska ni få höra Allakan-kören sjunga just den….


Du kan aldrig segra, så länge du hatar,

du kan aldrig vinna över ondska med hat.
Endast kärleken segrar, endast kärleken segrar,

endast kärleken segrar över ondska och hat.


Hatet fräter sönder dig och binder dig i ensamhet,

övervinn din bitterhet, med rätta vapenslag.

Räck din hand till försoning.

Sluta tänka tillbaka.

Våga tro på kärleken och du ska segra till sist.


Endast kärleken segrar, endast kärleken segrar,

endast kärleken segrar över ondska och hat.


Älska dem som hatar dig.

Välsigna dem som hånar dig.

Bed för dem som sårar dig och handlar kärlekslöst.

Låt dig aldrig förbittras.

Hatet kväver din glädje.

Lämna allt i Herrens hand och du ska segra till sist.


Endast kärleken segrar, endast kärleken segrar,

endast kärleken segrar över ondska och hat.
 av Charlotte Höglund

https://www.youtube.com/watch?v=TZ527dEIGLk
på engelska visserligen

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndagen den 10 september 2017 kl. 14:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

11:e efter trefaldighet

Tema: Tro och Liv

Jesaja: 1:10-17

http://www.bibeln.se/las/2k/jes#q=Jes+1%3A1-66%3A24 

Jakobsbrevet 1:22-25

http://www.bibeln.se/las/2k/jak#q=Jak+1%3A22-25 

Matteusevangeliet 23:1-12

http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+23%3A1-12 

Psaltren 143: 6-10

http://www.bibeln.se/las/2k/ps#q=Ps+143%3A6-10

 

Dagens predikan:

 Det blir en hel del talesätt idag:
Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.
Känner ni igen det? En förälder säger åt sitt barn: gör inte så. Och ändå gör barnet just så.
En förälder säger till sitt barn: du får inte svära åt domaren på fotbollsträningen… barnet hör… men det går liksom inte in, eftersom föräldern svär som en borstbindare åt fotbollsdomaren på tv.
En annan förälder säger till sitt barn: du får inte retas eller prata skit om andra, sedan tittar vi på en film eller ett tv-program typ Paradise Hotel, bläddrar i Hänt Extra eller pratar om vad den galna grannen hållt på med.

Troligen är detta något som mänskligheten brottats med genom alla generationer. Jesus tycks också ha känt till fenomenet: barn gör inte som du säger – de gör som du gör. För när han talar till folket och lärjungarna påtalar han just detta dilemma… Lyssna, lyssna på de kloka skriftlärda och fariseerna – men gör INTE så som de!
Skriftlärda och fariseer var experter på den judiska trons alla lagar, regler och traditioner. När de satte sig på Moses stol (Moses stol var inte en speciell stol eller så, utan ett talesätt: de lärda satte sig ner för att undervisa om vad som står i skrifterna och lagarna) fick de, på samma sätt som en fotbollsdomare, en auktoritet som gjorde att folk lyssnade på dem. De var några att se upp till.

Jag kommer att tänka på ett annat talesätt: Mycket snack och lite verkstad. Precis så var det med de skriftlärda – de pratade och undervisade Guds ord, men påverkades inte nämnvärt själva av allt de sa, de gjorde inget för att hjälpa folket som de undervisade. Det var som att hälla vatten på en gås.

Gamla testamentets bud och regler var många och ibland väldigt svåra att följa, och fariseerna skulle kunna göra en hel del för att underlätta livet för israelerna – men det gjorde de inte:
Istället upphöjde de sig själva, gjorde goda gärningar när de var iakttagna, stod i rampljuset i sina tjusiga kläder, fick många likes och beundrande blickar; inte minst när de såg sig själva i spegeln. Mycket snack och lite verkstad
Det är detta hyckleri som Jesus reagerar mot –han vänder sig bort från de lärda och riktar sig till folket. Till lärjungarna, till israelerna, till oss här inne….

Bli ordets görare inte bara dess hörare…
Vad innebär det?

Dagens bibeltexter i sammanfattas:
Från Jesaja: sluta göra det onda och lär er att göra det goda
Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderslöses talan, skaffa änkan rätt.

Från Jakobs brev: Bli ordets görare, så blir du salig/lycklig genom det du gör.
Från Matt: Jesus Kristus är din lärare, din förebild, Gud är din gode, kärleksfulle förälder och vi är alla syskon i Guds familj. Den som är störst ska vara de andras tjänare, den som skryter blir förödmjukad och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Vad betyder detta för dig, för mig, för Linus, för oss…
Det innebär att vi alla ingår i Guds familj, vi är syskon med en Fader som verkligen, verkligen vill vara en del och som vill oss väl..

Det innebär att vi behöver påminna oss om vad som är gott. Det innebär att vi läser/hör Guds ord och tar oss en ordentlig funderare kring vad det är vi läser/hör. Då landar ordet i våra hjärtan. Och vad hjärtat är fullt av talar munnen… Tron på Gud ger konsekvenser i våra liv. Tron leder till kärleksfulla handlingar.

Det innebär också att vi inte bör bländas av makt, tjusiga kläder och fagra ord. Tänk efter om det du hör står i samklang med det goda inom dig, med Guds ord.
Tänk efter så att det du säger, också bekräftas av det du gör, av dina handling, av ditt liv.
Så att det inte blir mycket snack och lite verkstad för oss också. Vuxna som säger ett och gör ett annat.

I dina samtal med Gud, i dina böner, så tala om att du är redo att bli ordets görare…

Och vet du… genom att vara redo kommer Guds kärlek lysa genom dig, ut till andra, Guds kraft kommer ge dig kraft.

Troligtvis ska inte någon av oss här inne gå ut och rädda hela världen, upprätta hela mänskligheten eller tala för alla utsatta,
men vi har alla, var och en, något litet att göra… och vi börjar med ett steg i taget, i tro och med Guds kärlek och kraft inom oss.

Ett steg, ett ögonblick, en dag i sänder.
 

 

Söndagen den 10 september 2017 kl. 14:10

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

En ny dag

När jag vaknade i morse kändes livet rätt bökigt, tröttheten och tusen små hårt arbetande smeder höll mitt huvud kvar på kudden. Till sist kom jag upp, fick lite stärkande kramar och ord från mina två älskade. Frukosten intogs och sedan gav jag facebook lite uppmärksamhet. Där fann jag en 95-årig dam som dansade till Joy to the World och jag blev smittad! Det är ju en alldeles underbar dag i dag! tänkte jag och beslöt mig för en tids facebookfasta. Idag är idag och dagen är helt blank i almanackan. Alma är i skolan, Per mitt i en sångsamling med bebisar, små barn och deras vuxna på sitt jobb och jag ska börja packa för ännu en termins veckopendlande ner till Lund. Just detta sista var den direkta orsaken till att jag satte mig vid datorn och facebook eftersom jag å det grövsta ogillar just packandet och pendlandet. Men idag är idag och dagen är helt fri, så nu ska jag upp, packa och sedan kan jag göra i princip vad jag vill eller vad jag känner att jag måste/borde för att ta vara på dagen idag. Och där kom jag att tänka på en dikt:

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Gårdagen föll ur dina händer.

Den kan inte få mer innehåll

än du redan givit den.

Morgondagen vet du ingenting om.

Men dagen i dag har du.

Använd dig av det.

I dag kan du glädja någon.

I dag kan du hjälpa en annan.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

 

 

Torsdagen den 25 augusti 2016 kl. 10:41

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ett barns kärlek

Ett barns kärlek kan kännas på så många sätt; morgonmyset där filosoferandet inte har några gränser, den spontana kramen under frukosten, Dagens puss och en teckning.

Dagens puss är något nytt: eftersom Alma nu fyllt sex år får jag inte pussa henne hur som helst längre, en om dagen räcker gott för Alma. Jag förklarar att jag har pussat henne i sex år så det är lite knepigt att helt plötsligt bara få en om dagen, men jag lovar att jobba på det. I morse blev det två extra och katastrofen var ett faktum. Hon klurar en stund och sedan har hon lösningen klart för sig: Varje puss som du ger mer än dagens puss måste jag ge tillbaka till dig. Varpå hon pussar mig på kinden två gånger - och mammahjärtat smälte av lycka! I morse kröp hon ner under mitt täcke och vi låg där och filosoferade runt - det är något av det bästa jag vet, morgonmys och morgontankar... sedan har vi det där med teckningar; när ett barn är tyst länge handlar det oftast om bus. När Alma är tyst länge handlar det oftast om en teckning eller en saga. Att se hennes tolkningar av bilder och namn är bland det bästa jag vet, när hon går loss och berättar hur hon har tänkt och när jag säger: det är en väldigt bra teckning, säger hon glädjestrålande Tack och springer iväg för att börja med nästa...

Hon fick förresten en film för några dagar sedan... gissa vilken ;)

 

Onsdagen den 25 mars 2015 kl. 17:42

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Vårdoft, såpa och skrivkramp

Det finns både för- och nackdelar med att bo nära "landet" och egentligen uppskattar jag nog alltihopa med det, men när vårdofterna tränger sig in i huset och får mig att börja gå på jakt bland alla våra avloppsrör innan Alma sticker näsan utanför dörren och förklarar att det kommer utifrån - då längtar jag in till stan igen, en liiiiiiten stund, eller i alla fall de här dagarna... eller nej... Jag är född och uppvuxen på landet men kommer aldrig, aldrig, aldrig att vänja mig vid stanken som uppstår när ko-, gris- och hönsskit ska ner i backen på alla åkrar. Det luktar betydligt bättre innan det "vilat" till sig ett år... Måste bero på HSP-näsan också - den är ju helt grymt överkänslig för allt vad dofter heter.

Nåväl... jag är en upplevelse rikare: tittade på dagens och gårdagens avsnitt av Farmen efter att Alma somnat och för första gången såg jag kossor på datorn och kände doften av ladugård samtidigt. Tack för det Örjan Selien - jag hade aldrig upplevt det om inte du varit med på Farmen i år... Det är en förunderlig resa du gjort!

Har förresten äntligen tagit mig för att såpskura hallgolvet på övervåningen efter konstens alla regler... efter lördagnattens upplevelse med kräksjuk dotter och endast en skurning hade jag inget val... tyvärr är ju såpadoften utplånad av svinträck...
Nu återgår jag till uppsatsen - bara en månad kvar att skriva på. Be gärna en snutt för mig ni som brukar be små eller stora snuttar, så det går vägen för mig och uppsatsen - jag behöver det. Det tar emot så gräsligt just nu... Tror det kallas för skrivkramp, aaaahhh jag har drabbats av skrivkramp för första gången i mitt liv... det är alltså så här det känns - paniiiiik... Skärpning Liljenberg och åter till uppsatsen... ska bara tända en brasa i kaminen först och låta det ryka in en stund..

Kram kram och natti natti!
 

 

 

 

Tisdagen den 24 mars 2015 kl. 21:14

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Man ska aldrig ropa hej förrän man är över mars...

Känsliga läsare varnas!

 

Jag ska erkänna - jag har varit lite kaxig över att vi klarade oss undan vabbruari så otroligt bra. Ingen bra idé så här i efterhand... mars inleddes bra, men efter en vecka sjuknade Alma och så jag in. Efter några dagars vabband sjuknade även Per in... igår verkade det som om Alma började om, så vi höll henne hemma från dagis. I dag hade Per tänkt gå och jobba även om han inte är 100%, men så kom det ju en lördag emellan... Förhoppningsvis har Alma ätit något olämpligt eller så har vi fått maginfluensa i familjen... jag sitter på helspänn och bara väntar på att det ska vara dax att springa uppför trappan igen.

Det finns så många olika dofter, äpple t.ex, så underbart gott det kan dofta. Nyduschat barn likaså, räkskal som legat för länge kan vara bökigt att bli av med på många sätt, men finns det något som klår en eller ett par spyor... jag tror inte det...

Har försökt att koka gott te, begrava ansiktet i nytvättad tvätt, låta frisk luft frysa ner luften omkring mig och mig med för den delen, sedan tände jag ett par ljus... men icke då... det är ingen tvekan om vad som hänt i vårt hus. Jag har skurat badrum och hall, duschat barn och just nu jobbar tvättmaskinen halft ihjäl sig med att tvätta allt i textilväg som vi varit i närheten av... hallens trägolv doftar av såpa och hade jag haft klorin hemma hade såpan blandat sig med den - nu fick jag nöja mig med Ajax allrengöring på väggar, golv och porslin. Klorin luktar inte hallon heller när jag tänker efter så det kanske var lika bra att det var slut...

Som väl är börjar jag äntligen bli lite trött... Ska bara vänta in tvättmaskinen så den blir klar och fylla på den igen...

Ett mer meningslöst blogginlägg vet jag inte om jag någonsin skrivit, men det har jag säkert... minns ett om tumvantar som aldrig lär få någon plats i någon enda historiebok. Händerna luktar såpa minsann... nu går jag och lägger mig och hoppas på att drömma om sådanat som bara luktar rosor...  natti natti...

 

Söndagen den 22 mars 2015 kl. 01:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Skrivarbete

Det känns som om jag bor vid datorn just nu - skriver jag inte uppsats så för jag in släktregistrets alla adresser eller grottar ner mig i släkthistorien.

Men det är roligt!

Våren är på ingång, vi väntar på norrsken i natt och Alma och jag har rensat lite ogräs i ett av våra länner där vi, extremt överraskande, fann en massa morötter som blivit kvar över vintern. Blasten hade ätits upp av någon i höstas och därför vittjade jag aldrig lännet eftersom jag var övertygad om att det inte blev några morötter kvar. Nu har vi lärt oss att det som göms i jord under snö kan smaka lika himmelskt gott så här i mars månad.

Har tänkt bli lite mer flitig här på bloggen och det är ju tanken som räknas eller hur?

Presenterar lite bilder här, fler finns i albumet vintern 14-15

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 18 mars 2015 kl. 21:43

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

En berättelse om människor

Detta är den verklighetsbaserade berättelsen om två unga kvinnor. De kommer från samma gemenskap men olika folkslag och till sitt ursprung olika länder. De får inte jobb i sitt hemland eftersom jobbutbudet är synnerligen begränsat om man inte har utbildning. Så de beger sig till Norge där de hört att det ska gå bra att få jobb och en relativt god inkomst. De tar tåget och åker iväg. Den ena tar jobb på ett café, den andra börjar rensa fisk på en fabrik. De hittar en bostad hemma hos en änka i stort hus, inte billigt boende, men det enda möjliga eftersom egna lägenheter inte finns eller är galet dyra. De kommer snabbt in i jobbet och tjänar pengar till sitt uppehälle, men eftersom det är dyrt att leva i Norge så blir det inte så mycket över som de kanske trott, och skatten ska betalas, men den dras ju från deras bankkonton.

En dag råkar kvinnan på fabriken halka och bryta benet, ambulans tillkallas och hon får vård. Kvinnan på cafét blir rånad, polis tillkallas och hon blir hörd. Trots detta trivs kvinnorna bra i Norge, folk är mestadels trevliga och glada i sitt bemötande och det underlättar vistelsen där. Dessutom har de ju varandra, de har rest dit ihop och bor tillsammans och kan prata om allt.

Så smyger det sig in en kvinna till i vår berättelse. Hon har också rest till Norge eftersom hon inte heller får något jobb, befriad från utbildning som hon är. För denna kvinna är det inte tal om något jobb i fabrik eller på ett café - det är en omöjlighet får hon höra- hon har sin kropp att tillgå men den vill hon inte sälja, alltså måste hon hitta på något annat. De pengar hon äger har hon placerat i sin bil och i bensin till densamma, och hon väljer därför att bo i bilen tillsammans med sin vännina som också är med på färden (Som läsare kanske du anar vart historien nu är på väg eftersom du har läst sagoböcker i din barndom och därför kan din "historie/autveckling"). De två lämnar tidigt en morgon sin bil, den ena går till ett köpcentrum och den andra till ett större varuhus. De kan jobba där, men inte räkna med att få arbetet registrerat som ett "riktigt" arbete med tillhörande skatteplanering och därtill hörande omsorg från staten, för det finns inget sådant system kopplat till deras arbete. Alltså får de samla sin lön i pappmuggar

En dag råkar kvinnan inne i köpcentrat bli knuffad av en person som har mycket bråttom. Det var inte med mening utan en helt ordinär olycka som händer ibland. Hon tar sig upp och haltar därifrån, ambulans är det inte tal om. Kvinnan utanför varuhuset lär sig en dyrköpt läxa redan dag ett när hon inte tömmer muggen på de slantar som hittad ner i den. Det kommer en människa farande som rycker muggen ur hennes hand och springer därifrån. Sedan lär hon sig gömma sin lön innanför sina kläder.

När de lämnar landet har de två första kvinnorna en, ur deras synvinkel, rejäl slant på banken och de två andra en, ur deras synvinkel, en rejäl slant innanför sina kläder. De två första tar tuffetåget över gränsen och är snart hemma. De två andra hoppar in i sin bil, men blir stoppade vid gränsen och deras pengar beslagtas.

 

Vad är nu skillnaden mellan dessa fyra kvinnor och vilka likheter står att finna... Alla är utan inkomst och söker ett jobb, alla bestämmer sig för att Norge nog är ett bra land att pröva lyckan dit, och alla beger de sig dit. Alla fyra hittar något att försörja sig på, men sedan skär det sig rätt så rejält. De två svenska kvinnorna kommer dit med goda förutsättningar för att lyckas väl: de har språket, kulturen och utseendet för sig. De behärskar landets bruk för att smälta in i gemenskapen och gå oförbemärkt genom Norges gator och tiden där. De två romska kvinnorna har inget av ovan med sig och tilldelas heller inte de möjligheter/rättigheter/skyldigheter som de svenska. De får ta de jobb som inte finns, som inte är "riktiga" jobb, som inte är skattepliktiga. De har inte med sig språket, kulturen och "ser" inte så nordiska ut, de har heller inte kunskapen om ett "normalt" samhälle och dess funktioner eftersom det samhälle de lever i är en subkultur i deras eget land och avskytt, utstött och förbannat av alla "de andra".

MEN, de är alla fyra unga kvinnor med samma människovärde, de är födda, älskade, uppvuxna, längtande, älskande, drivna kvinnor som vill skapa sig en grund för sin framtid att stå på. De tror på samma Gud, gillar alla the Foo Fighters och pizza, men ur ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv kunde de lika gärna vara från två helt olika planeter... Vad säger det om vårt samhället, om vår människosyn och vår inställning till annorlundahet?

 

 

Torsdagen den 18 december 2014 kl. 14:35

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tiden är en båt i evigheten...

På vår lilla toalett sitter en bild som Per har målat och på den finns också texten som fick bli titeln på detta blogginlägg.

 

Igår skrev jag adresser på vita kuvert till drygt 200 kända och okända släktingar i vår släktförening . Vid sidan av mig låg släktboken uppslagen på skrivbordet och framför mig flackade blicken mellan birthday.se och släktregistrets adressbok där flyttande släktingar fick "rätt" adress utifrån birthdays förslag. Samtidigt pågick något fantastiskt utanför mitt fönster, helt utan min vetskap och uppmärksamhet.

Mina tankar vandrade mellan de olika namnen som jag skrev på de vita kuverten... vilka är dessa människor som jag inte känner men som jag delar blodsband med? I släktboken fattades många namn, och ännu fler namn fanns inte längre med på birthday.se. Alla dessa människor som utgått från två individer och blivit allt fler, vi är ju betydligt fler än de 250-300 som kommer få nyhetsbrevet i sin hand, men de känner jag inte alls ännu, ens till namnet - tanken svindlar och jag hoppas att jag tills nästa år har skrivit in alla namn och adresser i lämpligt format så jag kan printa ut dem på klisteretiketter. Samtidigt skapas ett band från de där namnen min hand skriver till mig. Det är ju bara ett namn, en plats och en ålder, jag vet oftast inget om utseende, yrke, barn, barnbarn eller älsklingsmaträtter, men ändå finns något där.

När listan betats av så långt jag orkade denna kväll tänker jag på de där vita kuverten som kommer falla ner i brevlådor de kommande dagarna. Då kommer Per och säger: har du sett ute Maria?

Jag tittar ut genom mitt fönster: snön falla ner i stora flingor som bildar tjocka lager av snö. Jag tar fram kameran... Ute i hallen står mina älskade röda gummistövlar och vi springer ut i allt det där vita som är så vitt fast natten är svart.

Därute slår det mig att den snö, den frusna vätska som faller på mig, har varit med sedan tidernas begynnelse och vandrat i sitt ständiga kretslopp. Kanske föll det några droppar på de där två som blev mina anfäder och som vår släktförening utgår från, och kanske har dessa droppar ikväll förvandlats till snö. Vit snö som nu faller på fjärde, femte, sjätte och t.om. sjunde generationens huvuden denna kväll. Vi finns på så många platser och över hela världen, men kanske, kanske, kanske har samma droppar fuktat våra anfäders ansikten och kroppar en gång för länge sedan... Stjärnorna lyser inte denna kväll, men jag är lycklig och tänker att Tiden är en båt i evigheten - och vi är passagerare för stunden...

 

 

Lördagen den 13 december 2014 kl. 22:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ett liv...

I sorgen över en älskad extramormors bortgång presenteras här Gabriella: Detta var min gamlamoster Mella som berikade mitt liv på så många sätt. Hon lärde mig lägga patiens, borsta tänderna (hon var barntandläkare), köra bil (gissa om vi blev glada när bilbälten blev obligatoriskt - betydligt mindre blåmärken efter alla kurvor, svängar och guppiga vägar i hennes gröna bubbla), älska grillad kyckling och lakritssnören. Hon var min förebild gällande hemmabibliotek, kassar och pölen, klassisk musik/pianospel och Shakespeare. Hon samlade på majblommor, fnissade så gott och hade alltid lakritssnören med sig till oss i någon av alla sina kassar. Det visade sig att dessa inhandlades i en butik där hon inte var igenkänd som tandläkare eftersom det skulle kunna ge henne dåligt rykte. En sötnos som, varit dement under många år men, kommer bo i mitt minne tills jag inget minns mer. Hemma i Guntorp hade vi en katt (hon älskade katter och kattungar) som fångade väldigt sällsynta små buskmöss.. alla små krakar som levde skulle försöka räddas och de vi fann avlivade fick vi rulla in i toapapper och lägga i en speciell glasslåda i frysen för att invänta frakt till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Gissa om Mella blev snopen när hon skulle hämta glass och tog fel låda... Det skriket minns jag väl :) Vila i frid du älskade Mella

Fler bilder finns i höstalbumet

 

Fredagen den 14 november 2014 kl. 21:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Djävulsdans, björnbär och mysterier på Greveholm

Denna vecka har Alma varit hemma några dagar pga blåsor på hakan igen.

Som alltid när ett barn mår prima för övrigt så innebar det en hel del läsande, pysslande, pratande, lekande, ritande och tv-tittande. Denna gång var det Mysteriet på Greveholm som avhandlades och bearbetades. Idag kom hon och bad Per om hjälp att klistra fast orden hon skrivit och klippt ut, på sin teckningsbok, eftersom den numer handlar om just prinsessan Dioda.

Vi avslutade kvällen med att titta på andra avsnittet av Djävulsdansen och blev än en gång  tacksamma över svt:s förmåga att göra fantastiska program om allvarligheter som t.ex. medberoende. Detta är public service när den är som bäst!

 

Dessutom har vår björnbärsplanta gjort det den skulle och bjudit Alma på ett helt perfekt och moget björnbär... ETT björnbär... men jag har hört från säkra källor att jag kommer gnälla på överflöd av både bär och grenar nästkommande och följande år, så jag passar på att tacksamt tacka för detta björnbär denna tacksägelsehelg.

Alma demonstrerade fint bordsskick vid middagsbordet idag och vek en servett över finklänningen (det var kalasdax efteråt hos en go kompis). Jag frågade vem som lärt henne den konsten och fick till svar: Farfar förstås, han kan så mycket..... sedan var hon tyst en stund innan hon knäppte händerna tittade upp i taket och bad: Tack Gud för att jag har en fiffig farfar, Amen.

Jag lägger till: Tack Gud för din skapelse, för din kärlek till oss människor, hjälp oss att vara bära varandra och att varje dag försöka finna något att njuta en smula av. Sov Gott och Amen!

 

Måndagen den 13 oktober 2014 kl. 01:38

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Vad är hula-hula?

Idag har jag studerat farbror Hans von Balthassar... jo, det har faktiskt levt en sådan en gång i tiden. Just denne farbror höll inte på med fysiska saker som smäller och lever, men väl mystiska och övernaturliga kan kanske tyckas.

Efter att jag hämtat Alma berättades än en gång berättelsen om den lille fattige pojken som bara hade tio kronor men som ändå fick komma in på cirkusen, ta del av den kostnadsfria sockervadden, sitta bland familjen Liljenberg och avnjuta en cirkusafton med sjölejon, ballerinor, en modig clown som kissar? (nej, det är faktiskt en vattenpistol) en helgalen orkester, fiskar som hoppar genom brinnande ringar samt en cirkusdirektör som kvällen till ära är klädd till tomte. I säcken har han med sig inslagna paket till alla djuren och sjölejonet Gamba får vackert öppna sitt paket med fisk. Genom cirkustältets fönster kan man se stjärnorna glimma precis innan clownen gör sitt dödföraktande hopp ner i vattenbassängen (följ strålen). Eftersom hans företrädare gick hädan har nu en hänvisande skylt satts dit så att inga fler ben ryker åt alla håll.

 

Våra frukostvanor har alltså utvidgads med att innehålla ett vitt papper som dagligen fylls på med spännande händelser, från början var det bara en lindanserska.... Vi har dock konstaterat att den här berättelsen är avslutad, men den kan ju berättas om och om igen... Författare och illustratörer denna gång är Per och Alma.

 

Som så ofta är nattningen väldigt pratglad (vem kan hon ha ärvt detta draget av månne?), men efter en stund tystnar hon och jag börjar förbereda mig för att gå ner och avsluta farbror Balthassar, när hon vänder sig om och frågar: mamma, vad är hula-hula?

Då vill det till att få tankarna att släppa taget om Balthassar och återvända till sovrummet, för att sedan raskt bege sig till Hawaii och plocka fram ev kunskaper om hula-hula... det enda jag ser framför mig är vackra, runda damer med vacker hy och hårman, bastkjol och blomgirlang om halsen, är de nakna upptill eller har de bikinibh?? Jag berättar det jag vet men hoppar över överdelen så att säga och lovar henne att ta fram en bild och lite musik i morgon så vi kan få höra och se hur det låter och ser ut.... Nu ska jag låta tankarna vandra tillbaka till Balthassar och se om det går att avsluta boken denna kväll med hjärnan i någorlunda skick och form... hahahaha....

 

Onsdagen den 1 oktober 2014 kl. 21:19

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Nya hyresgäster

Sitter vid köksbordet efter att ha överlevt ännu en natt... ser ut över världen och finner att vår mest populära lägenhet har fått nya hyresgäster. De har inspekterat bostad, omgivning, restauranger, duschmöjligheter och funnit att grannen som hyr intill är en utmärkt förmedlare av byggmaterial. Han verkade lite skrämmande, men trots det så flyttade de in. I våras var det en familj blåmesar som hyrde, nu är det två talgoxar. I går öppnade Per deras restaurang och eftersom Bamse har utvecklat kjol baktill så var talgoxarnas förtjusning påtagbar. Vattnet i fågelbadet är lagom djupt och bostaden tilltalande stor och rymlig (innuti).

Tänk vad mycket man kan upptäcka vid ett köksbord...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen den 30 september 2014 kl. 10:54

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tre steg tillbaka

I förrgår anade jag att något var på G... jag var trött på ett välbekant, men annorlunda sätt. Huvudet blev för trångt för min hjärna, och mossan växte snabbt tät och ogenomtränglig i och över den. Kroppen orkar inget, varenda muskel har begärt tjänstledighet eller krävt att få gå ner i arbetstid och jag har inget val.

Jag skakar lätt om jag sitter still, ögonen vill bara stänga sig och min kudde har blivit den ägodel jag vill ha närmast kinden just nu. Mardrömmar och drömmar varvas och HSP-draget som gör att jag drömmer mer, sover lättare och minns mer av drömmarna saboterar min nätter och morgnar. Min HSP-radar som gör att jag lägger märke till allt jobbar övertid och bearbetar allt som tas in med en noggrannhet som skulle göra en frimärkssamlare stolt och en CIA-agent avundsjuk.

Tänderna gör ont och oron som rumstrerar om inuti mig är inte berättigad alls, så jag lutar mig tillbaka och gör det bästa av situationen; låter min älskade man spela musik för mig, läser böcker och ser film med Alma, ritar och pratar med henne, gosar med båda två och Bamse så ofta det går, dricker massa vatten och te, äter morötter och tar frisk luft... glöm städning, glöm snickerier, glöm studier, glöm umgänge, glöm allt som tar energi. Just nu lagar Per mat och jag ber att han ska orka mig en sväng till. Ta hand om honom alla som har med honom att göra i veckan. Be gärna att detta skov går över så fort som möjligt... tills dess.... finns jag

 

Söndagen den 28 september 2014 kl. 13:27

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Sjöjungfrur, teologer och djuphavsmarulkar

Känner fortfarande av måndagens resa i kroppen, tanken och hsp-själen... sov halva eftermiddagen och fick sedan två samtal som gav anledning till eftertänksamhet och tacksamhet över att livet ändå är rätt så vänligt mot mig.

Har haft en jobbig natt med en uppgörelse med det förflutna men det är så skönt och befriande efteråt.

Per börjar bli mindre sjuk och Alma kommer lycklig hem från sitt dagis... idag med en fantastisk illustration på hur det kan se ut där havet är djuuupt.

Djuphavsmarulkar är just nu ett hett samtalsämne, tillsammans med lindansöser, smurfar och dumheter som jag och Per gjorde när vi var små... Själv brottas jag med teologins storheter, möjligheter och utmaningar och jag tänker att det finns en viss lycka i att studera något som inte styrs av världsliga lagar, regler och farbröder som bestämt hur man ska gå till väga för att skaffa sig kunskap. Här handlar det om att kasta sig ut på djupt vatten, lita på att syret (den heliga Anden) bubblar i mina ådror och räcker för all framtid, våga följa rösten som kallar mig vidare och inse att allt jag trott mig veta om Gud eventuellt kan stämma, men mer troligt är att Gud är så oändligt mycket mer än jag någonsin kan greppa.

Per och jag har sett Muslimernas och judarnas gemensamma historia, på svt play de sista kvällarna. Det väcker tankar och drömmar om någon sorts utopia som liknar himlen, men aldrig kan uppnås så länge människor styrs av det vidriga maktbegäret som vi inte är varelser kapabla att handskas med. Det finns så många tillfällen som spårat ur därför att människor trott sig göra "rätt" saker, utan att fråga dem de berör, sätta sig in i kontexten de agerar i och över, eller att bry sig om konsekvenserna för deras agerande, tyckande och låtande.

Vad gäller teologi så har jag också trott mig veta hur min Gud är, och jag tror fortfarande att han är mycket av det jag alltid trott, men Gud är större än så. Så fort någon tror sig ha fått fatt i "sanningen" så ska man peta in Gud i en liten praktisk box där man vet var man har honom. Det är att pyttifiera något som är fullständigt omöjligt att pyttifiera.

Jag inser att teologin som sådan är så oändligt mycket mindre än det som den försöker presentera, förklara och skapa större insikt om. Insikten kommer med vissheten om att det inte är teologen som bestämmer färdriktning... Så många har genom åren försökt styra upp religioner/teologier och visioner - det enda jag önskar är att Guds vilja får ske, med mig, med mina studier, med mitt liv och i det land och på den jord jag lever, med alla de människor som finns här. Det finns säkert massa människor som tycker att jag är en velebötta och knasboll för att jag tänker och tror som jag gör, och tyvärr finns det människor som jag tyvärr också tänker så om. Jag önskar det var annorlunda...

 

 

Onsdagen den 24 september 2014 kl. 21:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

dagen efter...

Igår tog jag mig och min hostande hals till Göteborg. Denna gång med öronproppar införskaffade av en omsorgsfull make. De fungerade fint och HSP-Maria fick lite lugn och studiero på bussen...

Efter en intressant dag är jag nu dagen efter halvt däckad... så trött men så oerhört sugen på att börja plugga in Karl Barth, så nu kör jag igång ändå...

Lycka till Maria!

tack Maria!

 

(det gick i två timmar sedan sov jag i två omgångar)

 

Tisdagen den 23 september 2014 kl. 10:51

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

sista varma dagen för året - troligen...

... och vad gjorde jag... jo, jag byggde en bänk till "tvätt/pannstugan"... sedan kom jag på att det var sista varma dagen för året - troligen - for ut och högg isär en iris för att ge två delar av den nytt liv på nya platser. En pion misshandlades gruvligt innan den fick ett (förhoppningsvis) nytt liv på ny plats bredvid en irisbuske... sedan gick vi in och tände en brasa i kaminen för nu börjar det minsann bli kallare därute.

Jag har dessutom pratat en hel del, för idag fungerar rösten bättre än den gjort på länge, så jag hade lite att ta igen.. stackars Bamse kanin... Alma tjatade på som vanligt så hon märkte knappast att jag tog över en del av luften i talutrymmet...

Idag har dottern övergett Högt över havet och istället nynnat på Loa Falkmans Symfonin, fast hon envisas med att sjunga Sylfonin, för det låter faktiskt så ju... Tyvärr är inte heller den någon favorit hos modern... varför kan hon inte älska Dover Calais istället? Den får jag ju åtminstone goda minnen av....

Innan vi somnar undrar hon varför hon inte har något eget läppstift, och jag meddelar att det inte är så värst många femåringar som har egna läppstift, men eftersom jag aldrig använder det, så kan hon få leka med det enda exemplar jag har. Bra, säger hon, då kan jag ha det när jag går på fest. Neeeeej, inte när du går på fest (för jag har minsann sett hur vackert det blir när hon får måla själv) utan här hemma, när du leker, då får du använda det. Hon tycks nöjd och petar på tapeten som sitter på väggen i hennes sommarrum... efter en stund muttrar hon... den här tapeten är inte så fin, vi kan väl köpa en med Nalle Puh på?

Jag vet inte om vi har råd med det, säger jag för att komma smidigt undan, varpå hon svarar: Det är lugnt, om det fattas pengar kan jag lägga min tia emellan så får vi råd.

Funderar på om det är för tidigt att prata ekonomi och pengars värde,,,

Per återvände hem på kvällskvisten från lägret som han lämnade i förtid... tyvärr har jag råkat smitta honom, så nu har han en trevlig vecka att se fram emot... Jag tycker illa mycket synd om honom.

Annars har det varit en underbar dag! Älskade stor-Alma på besök vilket gjorde lill-Alma lycklig, speciellt efteråt, när hon glatt konstaterar: jag älskar min stor-Alma...

 

 

 

Lördagen den 20 september 2014 kl. 21:53

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

en helt ordinär dag?

När jag vaknade i morse insåg jag att min röst hållt vad den hotade med kvällen innan.. den hade tagit tjänstledigt för obestämd framtid pga att jag inte kunde vara tyst. Suuuck. Alma for till dagis och Per till jobbet. Själv tände jag några ljus och gjorde en frukost som matchade dagens studier och satte tänderna i dem båda.

 

Att studera teologi är intressant och den här veckan handlar det om treenigheten med tillhörande mysterium, balansgång mellan form, funktion, aktion och ursprung. Efter lunch kopplade jag upp mig till min goa studiegrupp via skype, tanken var att jag skulle vara tyst åhörare i dagens seminarium om treenigheten - gick inte... så sedan blev det mycket honungste. En cykeltur i den ljuvliga höstluften gav energi och Alma blev hämtad från sitt dagis och nästa fas av dagen inleddes...

Hem på cykeln, gosa med Bamse, hoppa studsmatta, kolla mullvadens senaste illdåd och sedan in för att se på.... Melodifestivalen!!! Eftersom jag inte är helt kurant och ska vara tyst (lycka till med en femåring och maken på jobbet) så gick jag med på det. Tro dock inte att det är årets mello som ska beses... nepp, det är 50 år av vinnare och favoriter som ska manglas... Min femåring kan Eric Saades Popular, Sanna Nielsens Uuuuundo maj felv (Almas tolkning) och Ajm bissi bissi bissi doing fdsklajdfösak... Men till repertoaren har nu lagts till Jenni, Jenni (Lasse Berhagen) När vindarna viskar mitt namn (Roger Pontare) och till min stora skräck och outsägliga fasa Vem är du, vem är jag med Arja Saijonma (kan inte ens stava hennes efternamn rätt misstänker jag) ... Rösten på tjänstledighet fick en skräckvikarie i form av huvudvärk, men Alma, den lilla veterinären, hade den perfekta medicinen som hette: Högt över havet.... (noteras bör att melodin inte satt sig något vidare alls ännu, (mild underdrift) men kraft i rösten har hon, nu när hon lärt sig hela texten) oaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Vid nattningen konstateras att hon uppfunnit en ny dinosaur som heter Hyponiosaurus, kusin till Diplodocusarna och med nio horn på huvudet - för det hör man ju på namnet - En ganska slutkörd mors öron börjar hota med skilsmässa och jag utbrister: Snälla Alma, var tyst nu för min röst kommer försvinna annars! Varpå ungen tystnar. Phuuu tänker mor, öronen stannar kvar och rösterna i rummet får vila - i två minuter.... Mamma, jag har en fråga, kan rösten verkligen försvinna? Tååååååålamoooood Maria... Ja, nej, det kan den ju inte helt,  men jag är hes och min röst blir sämre när jag pratar och då kan man säga att rösten försvinner - det är ett uttryck! Godnatt!!! Tyyyystnad i TRE minuter: Mamma, jag har en sista fråga, vad är ett uttryck?

Efter att ha levt med Alma i fem och ett halvt år inser jag att den snabbaste vägen till tystnad går genom att förklara detta med uttryck. Till den redan knasiga kunskapsbanken med Vem är du, vem är jag, på första plats, läggs nu uttryck som "sålt smöret och tappat pengarna" (då ser man jäääättelessen ut), "kan du slänga ett öga på den här tavlan" (INTE bokstavligt talat)....

min röst börjar försvinna igen men Alma är jättelycklig!!! Berätta mer uttryck mamma, snäääälllllaaaaa....

Jag bara väser något långt ner i halsen och väset blir lite gurgligt, Alma snor runt i sängen som en oljad blixt (sedär... ytterligare ett uttryck), lägger armen om min hals och utbrister: Jag älskar dig så mammma! Sedan somnar hon medan min hjärna febrilt försöker stöka undan och kategorisera allt som drällt in där idag... Jag misstänker att det kommer ta ett tag... god natt.... fast sedan har vi ju det där med valet också.... god natt...

 

när jag kommer ner till frukostbordet efter en natts sömn har hon avbildat Hyponiosaurusen på ett av mina ratade studiepapper... mycket lämpligt tycker nog jag..

.

 

Torsdagen den 18 september 2014 kl. 21:44

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Stolthet och lycka!

Att vara lycklig är minst sagt gött, och att vara riktigt stolt över någon man älskar är för mig också lycka! En lycka för mig idag har varit en skypediskussion med goa klasskamrater som befanns i Göteborg medan jag var urschlig och hemma. Lycka är också att ordens resa mellan hjärna som normalt brukar vara trögare än gammal sirap flöt lite lättare!

Stolthet är ett så negativt laddat ord, men om man bortser från det så måste jag säga att jag är gränslöst stolt över min familj, och över min syster och hennes gubbe som långt borta på sin älskade ö tar sig fram genom livet på ett förunderligt härligt sätt.

Efter två timmars skypande är jag surrig i hjärnan, lycklig i hjärtat och stolt över att ännu en dag har blivit fin.

Nu ska jag gå ut och köra ner näsan i pälsen på Bamse så att han kan få dela min glädje... han ska få en morot också för annars fattar han nog inte vad jag håller på med

 

 

Torsdagen den 11 september 2014 kl. 15:21

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tankar om olika teorier kring tankar...

Idag har jag pluggat teologins natur vilket tycks innebära att alla tankar som vi människor tänker om teologi är typ små hintar från Gud om vad tron och livet går ut på... Jag måste säga att det är mer intressant än det kanske låter och det är inte ett dugg svårt att spenderan några timmar i sällskap med de teorierna om tankarna och dess ursprung.

 

Sedan går jag ut och sätter mig hos Bamse, vår kanin... vad tänker han på? tänker jag... vi tittar på varandra och jag undrar hur han ser mig, om han förstår att jag tycker om honom, eller om jag kanske är en inkräktare som kommer och stör... hur mycket förstår en kanin egentligen... och tänk om Gud tänker på samma sätt om mig!!!!

Vid läggningsproceduren ikväll inser jag att dotterns utvecklingsfas just nu består av frågan: mamma, vad är och hur bildas....??? Sålunda har jag förklarat vattnets kretslopp (moln, regn, vattendroppe, å, kanin som dricker, kissar, sjö, dimma, moln osv), varför plommon mognar, hur regnbågar bildas, varför treåringar inte fattar kösystemet, varför magma är så varmt, varför Bamse eventuellt inte skulle gilla sin son Stampe och om det faktiskt är min tur att bestämma så kan hon inte bli arg och sur bara för att jag bestämmer som jag gör när det väl är min tur att bestämma vilken godnattsång som ska sjungas. Så när frågan om hur meteorer ser ut svarar jag med en suck av lättnad att jag har inte en aning... sedan filosoferar vi tillsammans varför föräldrar och barn kan älska varandra och ändå vara så osams ibland...och tänk att hon, Alma, faktiskt är fem och ett halvt år....

 

Det är bara att erkänna: jag hänger inte med i hennes tankegångar, men kanske finns det röda små trådar mellan frågorna som ställs i alla vrår, och kanske tänker Gud samma sak om mig som jag kan tänka om henne ibland:

men älskade unge; varför vill du veta detta just nu, precis innan du ska somna, kan vi inte ta det i morgon, vart får du alla frågor ifrån...

Fast med tanke på det jag har läst om teologin (som betyder Guds ord) idag så är det nog så att Gud sätter alla de där frågorna i skallen på Alma för att jag ska prövas, hon utvecklas och förhoppningsvis kanske vi båda lär oss något av alltihopa..

 

Onsdagen den 3 september 2014 kl. 21:04

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Nya tag...

I går for vi mot Göteborg. Per och Alma för att upptäcka Universeum, jag för att se om det skulle fungera att plugga igen... Det var en fantastisk dag! Alma och Per fick en otrolig upplevelse och jag fick känna på lyckan att ta del av andra människors tankar och försök att lära mig något nytt. Natten var inte lika rolig och nu är klockan halv två dagen efter och precis så känner jag mig. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans och de fungerar på något sätt ihop, men frågan är om lycka och smärta fungerar på samma sätt? Trött, trött, trött och nöjd! Min förhoppning är att den här hösten ska se annorlunda ut på min orkesfront, lite missmodig i dag, men med tanke på upplevelsedosen under helgen och gårdagen så tänker jag gå vidare med starka, men trötta, steg...

Handle with care gäller här och nu!

 

Tisdagen den 2 september 2014 kl. 13:37

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Klädbrännboll, tankar och känsligheter...

Eftersom brännboll tycks vara en superläskig lek har vi under några dagar pratat om brännboll i familjen. Vid nattningen igår var det dax för en handsaga. Den går till så att man gnuggar handflatorna mot varandra och så får man se vad som dyker upp... Denna gång kom Alma hem från dagis och upptäckte att alla hennes kläder var borta! Hon letade i hela huset, men fann inget. I trädgården fanns de inte heller så hon sprang upp på berget bakom huset och fick se sina kläder ute på fältet mitt emot huset och se - de spelade brännboll. Tröjorna var innelaget som slog med racket och försökte varva, byxorna utelaget som fångade och kastade bollar för brinnande livet till ett par trosor som var brännare, medan strumporna hejade på.

Kläderna var återfunna, Alma ett steg närmare att spela brännboll på riktigt och vi var otroligt fnissiga för så kul var det.

Idag var jag på förskolan för att prata HSP och inser att mycket av det som gör att en högkänslig person mår bättre är bra för många fler. Har lagt upp en liten sammanställning som jag gjorde inför samtalet idag på undersidan som heter HSP.

Känner mig lite skör men lycklig idag, klappar på Bamse och inser att livet går framåt på något vänster ändå...

 

Onsdagen den 27 augusti 2014 kl. 14:16

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

äntligen tillbaka!!!

Jag kunde inte hålla mig, jag var tvungen att hitta något annat än facebook där mina åsikter hyvlades hit och dit... jag återvände hit, tillbaka till mitt så omtyckta och saknade zoomin.

 

Måndagen den 18 augusti 2014 kl. 13:10

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.