Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Nya hyresgäster

Sitter vid köksbordet efter att ha överlevt ännu en natt... ser ut över världen och finner att vår mest populära lägenhet har fått nya hyresgäster. De har inspekterat bostad, omgivning, restauranger, duschmöjligheter och funnit att grannen som hyr intill är en utmärkt förmedlare av byggmaterial. Han verkade lite skrämmande, men trots det så flyttade de in. I våras var det en familj blåmesar som hyrde, nu är det två talgoxar. I går öppnade Per deras restaurang och eftersom Bamse har utvecklat kjol baktill så var talgoxarnas förtjusning påtagbar. Vattnet i fågelbadet är lagom djupt och bostaden tilltalande stor och rymlig (innuti).

Tänk vad mycket man kan upptäcka vid ett köksbord...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen den 30 september 2014 kl. 10:54

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tre steg tillbaka

I förrgår anade jag att något var på G... jag var trött på ett välbekant, men annorlunda sätt. Huvudet blev för trångt för min hjärna, och mossan växte snabbt tät och ogenomtränglig i och över den. Kroppen orkar inget, varenda muskel har begärt tjänstledighet eller krävt att få gå ner i arbetstid och jag har inget val.

Jag skakar lätt om jag sitter still, ögonen vill bara stänga sig och min kudde har blivit den ägodel jag vill ha närmast kinden just nu. Mardrömmar och drömmar varvas och HSP-draget som gör att jag drömmer mer, sover lättare och minns mer av drömmarna saboterar min nätter och morgnar. Min HSP-radar som gör att jag lägger märke till allt jobbar övertid och bearbetar allt som tas in med en noggrannhet som skulle göra en frimärkssamlare stolt och en CIA-agent avundsjuk.

Tänderna gör ont och oron som rumstrerar om inuti mig är inte berättigad alls, så jag lutar mig tillbaka och gör det bästa av situationen; låter min älskade man spela musik för mig, läser böcker och ser film med Alma, ritar och pratar med henne, gosar med båda två och Bamse så ofta det går, dricker massa vatten och te, äter morötter och tar frisk luft... glöm städning, glöm snickerier, glöm studier, glöm umgänge, glöm allt som tar energi. Just nu lagar Per mat och jag ber att han ska orka mig en sväng till. Ta hand om honom alla som har med honom att göra i veckan. Be gärna att detta skov går över så fort som möjligt... tills dess.... finns jag

 

Söndagen den 28 september 2014 kl. 13:27

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Sjöjungfrur, teologer och djuphavsmarulkar

Känner fortfarande av måndagens resa i kroppen, tanken och hsp-själen... sov halva eftermiddagen och fick sedan två samtal som gav anledning till eftertänksamhet och tacksamhet över att livet ändå är rätt så vänligt mot mig.

Har haft en jobbig natt med en uppgörelse med det förflutna men det är så skönt och befriande efteråt.

Per börjar bli mindre sjuk och Alma kommer lycklig hem från sitt dagis... idag med en fantastisk illustration på hur det kan se ut där havet är djuuupt.

Djuphavsmarulkar är just nu ett hett samtalsämne, tillsammans med lindansöser, smurfar och dumheter som jag och Per gjorde när vi var små... Själv brottas jag med teologins storheter, möjligheter och utmaningar och jag tänker att det finns en viss lycka i att studera något som inte styrs av världsliga lagar, regler och farbröder som bestämt hur man ska gå till väga för att skaffa sig kunskap. Här handlar det om att kasta sig ut på djupt vatten, lita på att syret (den heliga Anden) bubblar i mina ådror och räcker för all framtid, våga följa rösten som kallar mig vidare och inse att allt jag trott mig veta om Gud eventuellt kan stämma, men mer troligt är att Gud är så oändligt mycket mer än jag någonsin kan greppa.

Per och jag har sett Muslimernas och judarnas gemensamma historia, på svt play de sista kvällarna. Det väcker tankar och drömmar om någon sorts utopia som liknar himlen, men aldrig kan uppnås så länge människor styrs av det vidriga maktbegäret som vi inte är varelser kapabla att handskas med. Det finns så många tillfällen som spårat ur därför att människor trott sig göra "rätt" saker, utan att fråga dem de berör, sätta sig in i kontexten de agerar i och över, eller att bry sig om konsekvenserna för deras agerande, tyckande och låtande.

Vad gäller teologi så har jag också trott mig veta hur min Gud är, och jag tror fortfarande att han är mycket av det jag alltid trott, men Gud är större än så. Så fort någon tror sig ha fått fatt i "sanningen" så ska man peta in Gud i en liten praktisk box där man vet var man har honom. Det är att pyttifiera något som är fullständigt omöjligt att pyttifiera.

Jag inser att teologin som sådan är så oändligt mycket mindre än det som den försöker presentera, förklara och skapa större insikt om. Insikten kommer med vissheten om att det inte är teologen som bestämmer färdriktning... Så många har genom åren försökt styra upp religioner/teologier och visioner - det enda jag önskar är att Guds vilja får ske, med mig, med mina studier, med mitt liv och i det land och på den jord jag lever, med alla de människor som finns här. Det finns säkert massa människor som tycker att jag är en velebötta och knasboll för att jag tänker och tror som jag gör, och tyvärr finns det människor som jag tyvärr också tänker så om. Jag önskar det var annorlunda...

 

 

Onsdagen den 24 september 2014 kl. 21:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

dagen efter...

Igår tog jag mig och min hostande hals till Göteborg. Denna gång med öronproppar införskaffade av en omsorgsfull make. De fungerade fint och HSP-Maria fick lite lugn och studiero på bussen...

Efter en intressant dag är jag nu dagen efter halvt däckad... så trött men så oerhört sugen på att börja plugga in Karl Barth, så nu kör jag igång ändå...

Lycka till Maria!

tack Maria!

 

(det gick i två timmar sedan sov jag i två omgångar)

 

Tisdagen den 23 september 2014 kl. 10:51

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

sista varma dagen för året - troligen...

... och vad gjorde jag... jo, jag byggde en bänk till "tvätt/pannstugan"... sedan kom jag på att det var sista varma dagen för året - troligen - for ut och högg isär en iris för att ge två delar av den nytt liv på nya platser. En pion misshandlades gruvligt innan den fick ett (förhoppningsvis) nytt liv på ny plats bredvid en irisbuske... sedan gick vi in och tände en brasa i kaminen för nu börjar det minsann bli kallare därute.

Jag har dessutom pratat en hel del, för idag fungerar rösten bättre än den gjort på länge, så jag hade lite att ta igen.. stackars Bamse kanin... Alma tjatade på som vanligt så hon märkte knappast att jag tog över en del av luften i talutrymmet...

Idag har dottern övergett Högt över havet och istället nynnat på Loa Falkmans Symfonin, fast hon envisas med att sjunga Sylfonin, för det låter faktiskt så ju... Tyvärr är inte heller den någon favorit hos modern... varför kan hon inte älska Dover Calais istället? Den får jag ju åtminstone goda minnen av....

Innan vi somnar undrar hon varför hon inte har något eget läppstift, och jag meddelar att det inte är så värst många femåringar som har egna läppstift, men eftersom jag aldrig använder det, så kan hon få leka med det enda exemplar jag har. Bra, säger hon, då kan jag ha det när jag går på fest. Neeeeej, inte när du går på fest (för jag har minsann sett hur vackert det blir när hon får måla själv) utan här hemma, när du leker, då får du använda det. Hon tycks nöjd och petar på tapeten som sitter på väggen i hennes sommarrum... efter en stund muttrar hon... den här tapeten är inte så fin, vi kan väl köpa en med Nalle Puh på?

Jag vet inte om vi har råd med det, säger jag för att komma smidigt undan, varpå hon svarar: Det är lugnt, om det fattas pengar kan jag lägga min tia emellan så får vi råd.

Funderar på om det är för tidigt att prata ekonomi och pengars värde,,,

Per återvände hem på kvällskvisten från lägret som han lämnade i förtid... tyvärr har jag råkat smitta honom, så nu har han en trevlig vecka att se fram emot... Jag tycker illa mycket synd om honom.

Annars har det varit en underbar dag! Älskade stor-Alma på besök vilket gjorde lill-Alma lycklig, speciellt efteråt, när hon glatt konstaterar: jag älskar min stor-Alma...

 

 

 

Lördagen den 20 september 2014 kl. 21:53

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

en helt ordinär dag?

När jag vaknade i morse insåg jag att min röst hållt vad den hotade med kvällen innan.. den hade tagit tjänstledigt för obestämd framtid pga att jag inte kunde vara tyst. Suuuck. Alma for till dagis och Per till jobbet. Själv tände jag några ljus och gjorde en frukost som matchade dagens studier och satte tänderna i dem båda.

 

Att studera teologi är intressant och den här veckan handlar det om treenigheten med tillhörande mysterium, balansgång mellan form, funktion, aktion och ursprung. Efter lunch kopplade jag upp mig till min goa studiegrupp via skype, tanken var att jag skulle vara tyst åhörare i dagens seminarium om treenigheten - gick inte... så sedan blev det mycket honungste. En cykeltur i den ljuvliga höstluften gav energi och Alma blev hämtad från sitt dagis och nästa fas av dagen inleddes...

Hem på cykeln, gosa med Bamse, hoppa studsmatta, kolla mullvadens senaste illdåd och sedan in för att se på.... Melodifestivalen!!! Eftersom jag inte är helt kurant och ska vara tyst (lycka till med en femåring och maken på jobbet) så gick jag med på det. Tro dock inte att det är årets mello som ska beses... nepp, det är 50 år av vinnare och favoriter som ska manglas... Min femåring kan Eric Saades Popular, Sanna Nielsens Uuuuundo maj felv (Almas tolkning) och Ajm bissi bissi bissi doing fdsklajdfösak... Men till repertoaren har nu lagts till Jenni, Jenni (Lasse Berhagen) När vindarna viskar mitt namn (Roger Pontare) och till min stora skräck och outsägliga fasa Vem är du, vem är jag med Arja Saijonma (kan inte ens stava hennes efternamn rätt misstänker jag) ... Rösten på tjänstledighet fick en skräckvikarie i form av huvudvärk, men Alma, den lilla veterinären, hade den perfekta medicinen som hette: Högt över havet.... (noteras bör att melodin inte satt sig något vidare alls ännu, (mild underdrift) men kraft i rösten har hon, nu när hon lärt sig hela texten) oaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Vid nattningen konstateras att hon uppfunnit en ny dinosaur som heter Hyponiosaurus, kusin till Diplodocusarna och med nio horn på huvudet - för det hör man ju på namnet - En ganska slutkörd mors öron börjar hota med skilsmässa och jag utbrister: Snälla Alma, var tyst nu för min röst kommer försvinna annars! Varpå ungen tystnar. Phuuu tänker mor, öronen stannar kvar och rösterna i rummet får vila - i två minuter.... Mamma, jag har en fråga, kan rösten verkligen försvinna? Tååååååålamoooood Maria... Ja, nej, det kan den ju inte helt,  men jag är hes och min röst blir sämre när jag pratar och då kan man säga att rösten försvinner - det är ett uttryck! Godnatt!!! Tyyyystnad i TRE minuter: Mamma, jag har en sista fråga, vad är ett uttryck?

Efter att ha levt med Alma i fem och ett halvt år inser jag att den snabbaste vägen till tystnad går genom att förklara detta med uttryck. Till den redan knasiga kunskapsbanken med Vem är du, vem är jag, på första plats, läggs nu uttryck som "sålt smöret och tappat pengarna" (då ser man jäääättelessen ut), "kan du slänga ett öga på den här tavlan" (INTE bokstavligt talat)....

min röst börjar försvinna igen men Alma är jättelycklig!!! Berätta mer uttryck mamma, snäääälllllaaaaa....

Jag bara väser något långt ner i halsen och väset blir lite gurgligt, Alma snor runt i sängen som en oljad blixt (sedär... ytterligare ett uttryck), lägger armen om min hals och utbrister: Jag älskar dig så mammma! Sedan somnar hon medan min hjärna febrilt försöker stöka undan och kategorisera allt som drällt in där idag... Jag misstänker att det kommer ta ett tag... god natt.... fast sedan har vi ju det där med valet också.... god natt...

 

när jag kommer ner till frukostbordet efter en natts sömn har hon avbildat Hyponiosaurusen på ett av mina ratade studiepapper... mycket lämpligt tycker nog jag..

.

 

Torsdagen den 18 september 2014 kl. 21:44

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Stolthet och lycka!

Att vara lycklig är minst sagt gött, och att vara riktigt stolt över någon man älskar är för mig också lycka! En lycka för mig idag har varit en skypediskussion med goa klasskamrater som befanns i Göteborg medan jag var urschlig och hemma. Lycka är också att ordens resa mellan hjärna som normalt brukar vara trögare än gammal sirap flöt lite lättare!

Stolthet är ett så negativt laddat ord, men om man bortser från det så måste jag säga att jag är gränslöst stolt över min familj, och över min syster och hennes gubbe som långt borta på sin älskade ö tar sig fram genom livet på ett förunderligt härligt sätt.

Efter två timmars skypande är jag surrig i hjärnan, lycklig i hjärtat och stolt över att ännu en dag har blivit fin.

Nu ska jag gå ut och köra ner näsan i pälsen på Bamse så att han kan få dela min glädje... han ska få en morot också för annars fattar han nog inte vad jag håller på med

 

 

Torsdagen den 11 september 2014 kl. 15:21

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tankar om olika teorier kring tankar...

Idag har jag pluggat teologins natur vilket tycks innebära att alla tankar som vi människor tänker om teologi är typ små hintar från Gud om vad tron och livet går ut på... Jag måste säga att det är mer intressant än det kanske låter och det är inte ett dugg svårt att spenderan några timmar i sällskap med de teorierna om tankarna och dess ursprung.

 

Sedan går jag ut och sätter mig hos Bamse, vår kanin... vad tänker han på? tänker jag... vi tittar på varandra och jag undrar hur han ser mig, om han förstår att jag tycker om honom, eller om jag kanske är en inkräktare som kommer och stör... hur mycket förstår en kanin egentligen... och tänk om Gud tänker på samma sätt om mig!!!!

Vid läggningsproceduren ikväll inser jag att dotterns utvecklingsfas just nu består av frågan: mamma, vad är och hur bildas....??? Sålunda har jag förklarat vattnets kretslopp (moln, regn, vattendroppe, å, kanin som dricker, kissar, sjö, dimma, moln osv), varför plommon mognar, hur regnbågar bildas, varför treåringar inte fattar kösystemet, varför magma är så varmt, varför Bamse eventuellt inte skulle gilla sin son Stampe och om det faktiskt är min tur att bestämma så kan hon inte bli arg och sur bara för att jag bestämmer som jag gör när det väl är min tur att bestämma vilken godnattsång som ska sjungas. Så när frågan om hur meteorer ser ut svarar jag med en suck av lättnad att jag har inte en aning... sedan filosoferar vi tillsammans varför föräldrar och barn kan älska varandra och ändå vara så osams ibland...och tänk att hon, Alma, faktiskt är fem och ett halvt år....

 

Det är bara att erkänna: jag hänger inte med i hennes tankegångar, men kanske finns det röda små trådar mellan frågorna som ställs i alla vrår, och kanske tänker Gud samma sak om mig som jag kan tänka om henne ibland:

men älskade unge; varför vill du veta detta just nu, precis innan du ska somna, kan vi inte ta det i morgon, vart får du alla frågor ifrån...

Fast med tanke på det jag har läst om teologin (som betyder Guds ord) idag så är det nog så att Gud sätter alla de där frågorna i skallen på Alma för att jag ska prövas, hon utvecklas och förhoppningsvis kanske vi båda lär oss något av alltihopa..

 

Onsdagen den 3 september 2014 kl. 21:04

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Hur ska man förstå oss HSP:are?

Doktor Elaine Aron är den kvinna som kommit att betyda så mycket för mig, här presenterar hon HSP på sitt sätt...

 

 

 http://vimeo.com/105041416 del 1

http://vimeo.com/105053272 del 2

 

Onsdagen den 3 september 2014 kl. 20:50

HSP | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Högkänsliga barn, med sinne för det finstämda

En mycket fin och intressant artikel om högkänsliga barn: dvs om alla som är, eller som en gång varit högkänsliga barn :) Alltså även om mig

 

http://www.free.se/Media/1405/H%f6gk%e4nsliga%20barn.pdf

 

Tisdagen den 2 september 2014 kl. 14:57

HSP | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Nya tag...

I går for vi mot Göteborg. Per och Alma för att upptäcka Universeum, jag för att se om det skulle fungera att plugga igen... Det var en fantastisk dag! Alma och Per fick en otrolig upplevelse och jag fick känna på lyckan att ta del av andra människors tankar och försök att lära mig något nytt. Natten var inte lika rolig och nu är klockan halv två dagen efter och precis så känner jag mig. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans och de fungerar på något sätt ihop, men frågan är om lycka och smärta fungerar på samma sätt? Trött, trött, trött och nöjd! Min förhoppning är att den här hösten ska se annorlunda ut på min orkesfront, lite missmodig i dag, men med tanke på upplevelsedosen under helgen och gårdagen så tänker jag gå vidare med starka, men trötta, steg...

Handle with care gäller här och nu!

 

Tisdagen den 2 september 2014 kl. 13:37

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.