Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En berättelse om människor

Detta är den verklighetsbaserade berättelsen om två unga kvinnor. De kommer från samma gemenskap men olika folkslag och till sitt ursprung olika länder. De får inte jobb i sitt hemland eftersom jobbutbudet är synnerligen begränsat om man inte har utbildning. Så de beger sig till Norge där de hört att det ska gå bra att få jobb och en relativt god inkomst. De tar tåget och åker iväg. Den ena tar jobb på ett café, den andra börjar rensa fisk på en fabrik. De hittar en bostad hemma hos en änka i stort hus, inte billigt boende, men det enda möjliga eftersom egna lägenheter inte finns eller är galet dyra. De kommer snabbt in i jobbet och tjänar pengar till sitt uppehälle, men eftersom det är dyrt att leva i Norge så blir det inte så mycket över som de kanske trott, och skatten ska betalas, men den dras ju från deras bankkonton.

En dag råkar kvinnan på fabriken halka och bryta benet, ambulans tillkallas och hon får vård. Kvinnan på cafét blir rånad, polis tillkallas och hon blir hörd. Trots detta trivs kvinnorna bra i Norge, folk är mestadels trevliga och glada i sitt bemötande och det underlättar vistelsen där. Dessutom har de ju varandra, de har rest dit ihop och bor tillsammans och kan prata om allt.

Så smyger det sig in en kvinna till i vår berättelse. Hon har också rest till Norge eftersom hon inte heller får något jobb, befriad från utbildning som hon är. För denna kvinna är det inte tal om något jobb i fabrik eller på ett café - det är en omöjlighet får hon höra- hon har sin kropp att tillgå men den vill hon inte sälja, alltså måste hon hitta på något annat. De pengar hon äger har hon placerat i sin bil och i bensin till densamma, och hon väljer därför att bo i bilen tillsammans med sin vännina som också är med på färden (Som läsare kanske du anar vart historien nu är på väg eftersom du har läst sagoböcker i din barndom och därför kan din "historie/autveckling"). De två lämnar tidigt en morgon sin bil, den ena går till ett köpcentrum och den andra till ett större varuhus. De kan jobba där, men inte räkna med att få arbetet registrerat som ett "riktigt" arbete med tillhörande skatteplanering och därtill hörande omsorg från staten, för det finns inget sådant system kopplat till deras arbete. Alltså får de samla sin lön i pappmuggar

En dag råkar kvinnan inne i köpcentrat bli knuffad av en person som har mycket bråttom. Det var inte med mening utan en helt ordinär olycka som händer ibland. Hon tar sig upp och haltar därifrån, ambulans är det inte tal om. Kvinnan utanför varuhuset lär sig en dyrköpt läxa redan dag ett när hon inte tömmer muggen på de slantar som hittad ner i den. Det kommer en människa farande som rycker muggen ur hennes hand och springer därifrån. Sedan lär hon sig gömma sin lön innanför sina kläder.

När de lämnar landet har de två första kvinnorna en, ur deras synvinkel, rejäl slant på banken och de två andra en, ur deras synvinkel, en rejäl slant innanför sina kläder. De två första tar tuffetåget över gränsen och är snart hemma. De två andra hoppar in i sin bil, men blir stoppade vid gränsen och deras pengar beslagtas.

 

Vad är nu skillnaden mellan dessa fyra kvinnor och vilka likheter står att finna... Alla är utan inkomst och söker ett jobb, alla bestämmer sig för att Norge nog är ett bra land att pröva lyckan dit, och alla beger de sig dit. Alla fyra hittar något att försörja sig på, men sedan skär det sig rätt så rejält. De två svenska kvinnorna kommer dit med goda förutsättningar för att lyckas väl: de har språket, kulturen och utseendet för sig. De behärskar landets bruk för att smälta in i gemenskapen och gå oförbemärkt genom Norges gator och tiden där. De två romska kvinnorna har inget av ovan med sig och tilldelas heller inte de möjligheter/rättigheter/skyldigheter som de svenska. De får ta de jobb som inte finns, som inte är "riktiga" jobb, som inte är skattepliktiga. De har inte med sig språket, kulturen och "ser" inte så nordiska ut, de har heller inte kunskapen om ett "normalt" samhälle och dess funktioner eftersom det samhälle de lever i är en subkultur i deras eget land och avskytt, utstött och förbannat av alla "de andra".

MEN, de är alla fyra unga kvinnor med samma människovärde, de är födda, älskade, uppvuxna, längtande, älskande, drivna kvinnor som vill skapa sig en grund för sin framtid att stå på. De tror på samma Gud, gillar alla the Foo Fighters och pizza, men ur ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv kunde de lika gärna vara från två helt olika planeter... Vad säger det om vårt samhället, om vår människosyn och vår inställning till annorlundahet?

 

 

Torsdagen den 18 december 2014 kl. 14:35

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tiden är en båt i evigheten...

På vår lilla toalett sitter en bild som Per har målat och på den finns också texten som fick bli titeln på detta blogginlägg.

 

Igår skrev jag adresser på vita kuvert till drygt 200 kända och okända släktingar i vår släktförening . Vid sidan av mig låg släktboken uppslagen på skrivbordet och framför mig flackade blicken mellan birthday.se och släktregistrets adressbok där flyttande släktingar fick "rätt" adress utifrån birthdays förslag. Samtidigt pågick något fantastiskt utanför mitt fönster, helt utan min vetskap och uppmärksamhet.

Mina tankar vandrade mellan de olika namnen som jag skrev på de vita kuverten... vilka är dessa människor som jag inte känner men som jag delar blodsband med? I släktboken fattades många namn, och ännu fler namn fanns inte längre med på birthday.se. Alla dessa människor som utgått från två individer och blivit allt fler, vi är ju betydligt fler än de 250-300 som kommer få nyhetsbrevet i sin hand, men de känner jag inte alls ännu, ens till namnet - tanken svindlar och jag hoppas att jag tills nästa år har skrivit in alla namn och adresser i lämpligt format så jag kan printa ut dem på klisteretiketter. Samtidigt skapas ett band från de där namnen min hand skriver till mig. Det är ju bara ett namn, en plats och en ålder, jag vet oftast inget om utseende, yrke, barn, barnbarn eller älsklingsmaträtter, men ändå finns något där.

När listan betats av så långt jag orkade denna kväll tänker jag på de där vita kuverten som kommer falla ner i brevlådor de kommande dagarna. Då kommer Per och säger: har du sett ute Maria?

Jag tittar ut genom mitt fönster: snön falla ner i stora flingor som bildar tjocka lager av snö. Jag tar fram kameran... Ute i hallen står mina älskade röda gummistövlar och vi springer ut i allt det där vita som är så vitt fast natten är svart.

Därute slår det mig att den snö, den frusna vätska som faller på mig, har varit med sedan tidernas begynnelse och vandrat i sitt ständiga kretslopp. Kanske föll det några droppar på de där två som blev mina anfäder och som vår släktförening utgår från, och kanske har dessa droppar ikväll förvandlats till snö. Vit snö som nu faller på fjärde, femte, sjätte och t.om. sjunde generationens huvuden denna kväll. Vi finns på så många platser och över hela världen, men kanske, kanske, kanske har samma droppar fuktat våra anfäders ansikten och kroppar en gång för länge sedan... Stjärnorna lyser inte denna kväll, men jag är lycklig och tänker att Tiden är en båt i evigheten - och vi är passagerare för stunden...

 

 

Lördagen den 13 december 2014 kl. 22:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.