Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Tiden är en båt i evigheten...

På vår lilla toalett sitter en bild som Per har målat och på den finns också texten som fick bli titeln på detta blogginlägg.

 

Igår skrev jag adresser på vita kuvert till drygt 200 kända och okända släktingar i vår släktförening . Vid sidan av mig låg släktboken uppslagen på skrivbordet och framför mig flackade blicken mellan birthday.se och släktregistrets adressbok där flyttande släktingar fick "rätt" adress utifrån birthdays förslag. Samtidigt pågick något fantastiskt utanför mitt fönster, helt utan min vetskap och uppmärksamhet.

Mina tankar vandrade mellan de olika namnen som jag skrev på de vita kuverten... vilka är dessa människor som jag inte känner men som jag delar blodsband med? I släktboken fattades många namn, och ännu fler namn fanns inte längre med på birthday.se. Alla dessa människor som utgått från två individer och blivit allt fler, vi är ju betydligt fler än de 250-300 som kommer få nyhetsbrevet i sin hand, men de känner jag inte alls ännu, ens till namnet - tanken svindlar och jag hoppas att jag tills nästa år har skrivit in alla namn och adresser i lämpligt format så jag kan printa ut dem på klisteretiketter. Samtidigt skapas ett band från de där namnen min hand skriver till mig. Det är ju bara ett namn, en plats och en ålder, jag vet oftast inget om utseende, yrke, barn, barnbarn eller älsklingsmaträtter, men ändå finns något där.

När listan betats av så långt jag orkade denna kväll tänker jag på de där vita kuverten som kommer falla ner i brevlådor de kommande dagarna. Då kommer Per och säger: har du sett ute Maria?

Jag tittar ut genom mitt fönster: snön falla ner i stora flingor som bildar tjocka lager av snö. Jag tar fram kameran... Ute i hallen står mina älskade röda gummistövlar och vi springer ut i allt det där vita som är så vitt fast natten är svart.

Därute slår det mig att den snö, den frusna vätska som faller på mig, har varit med sedan tidernas begynnelse och vandrat i sitt ständiga kretslopp. Kanske föll det några droppar på de där två som blev mina anfäder och som vår släktförening utgår från, och kanske har dessa droppar ikväll förvandlats till snö. Vit snö som nu faller på fjärde, femte, sjätte och t.om. sjunde generationens huvuden denna kväll. Vi finns på så många platser och över hela världen, men kanske, kanske, kanske har samma droppar fuktat våra anfäders ansikten och kroppar en gång för länge sedan... Stjärnorna lyser inte denna kväll, men jag är lycklig och tänker att Tiden är en båt i evigheten - och vi är passagerare för stunden...

 

 

Lördagen den 13 december 2014 kl. 22:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.