Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Ett barns kärlek

Ett barns kärlek kan kännas på så många sätt; morgonmyset där filosoferandet inte har några gränser, den spontana kramen under frukosten, Dagens puss och en teckning.

Dagens puss är något nytt: eftersom Alma nu fyllt sex år får jag inte pussa henne hur som helst längre, en om dagen räcker gott för Alma. Jag förklarar att jag har pussat henne i sex år så det är lite knepigt att helt plötsligt bara få en om dagen, men jag lovar att jobba på det. I morse blev det två extra och katastrofen var ett faktum. Hon klurar en stund och sedan har hon lösningen klart för sig: Varje puss som du ger mer än dagens puss måste jag ge tillbaka till dig. Varpå hon pussar mig på kinden två gånger - och mammahjärtat smälte av lycka! I morse kröp hon ner under mitt täcke och vi låg där och filosoferade runt - det är något av det bästa jag vet, morgonmys och morgontankar... sedan har vi det där med teckningar; när ett barn är tyst länge handlar det oftast om bus. När Alma är tyst länge handlar det oftast om en teckning eller en saga. Att se hennes tolkningar av bilder och namn är bland det bästa jag vet, när hon går loss och berättar hur hon har tänkt och när jag säger: det är en väldigt bra teckning, säger hon glädjestrålande Tack och springer iväg för att börja med nästa...

Hon fick förresten en film för några dagar sedan... gissa vilken ;)

 

Onsdagen den 25 mars 2015 kl. 17:42

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Vårdoft, såpa och skrivkramp

Det finns både för- och nackdelar med att bo nära "landet" och egentligen uppskattar jag nog alltihopa med det, men när vårdofterna tränger sig in i huset och får mig att börja gå på jakt bland alla våra avloppsrör innan Alma sticker näsan utanför dörren och förklarar att det kommer utifrån - då längtar jag in till stan igen, en liiiiiiten stund, eller i alla fall de här dagarna... eller nej... Jag är född och uppvuxen på landet men kommer aldrig, aldrig, aldrig att vänja mig vid stanken som uppstår när ko-, gris- och hönsskit ska ner i backen på alla åkrar. Det luktar betydligt bättre innan det "vilat" till sig ett år... Måste bero på HSP-näsan också - den är ju helt grymt överkänslig för allt vad dofter heter.

Nåväl... jag är en upplevelse rikare: tittade på dagens och gårdagens avsnitt av Farmen efter att Alma somnat och för första gången såg jag kossor på datorn och kände doften av ladugård samtidigt. Tack för det Örjan Selien - jag hade aldrig upplevt det om inte du varit med på Farmen i år... Det är en förunderlig resa du gjort!

Har förresten äntligen tagit mig för att såpskura hallgolvet på övervåningen efter konstens alla regler... efter lördagnattens upplevelse med kräksjuk dotter och endast en skurning hade jag inget val... tyvärr är ju såpadoften utplånad av svinträck...
Nu återgår jag till uppsatsen - bara en månad kvar att skriva på. Be gärna en snutt för mig ni som brukar be små eller stora snuttar, så det går vägen för mig och uppsatsen - jag behöver det. Det tar emot så gräsligt just nu... Tror det kallas för skrivkramp, aaaahhh jag har drabbats av skrivkramp för första gången i mitt liv... det är alltså så här det känns - paniiiiik... Skärpning Liljenberg och åter till uppsatsen... ska bara tända en brasa i kaminen först och låta det ryka in en stund..

Kram kram och natti natti!
 

 

 

 

Tisdagen den 24 mars 2015 kl. 21:14

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Man ska aldrig ropa hej förrän man är över mars...

Känsliga läsare varnas!

 

Jag ska erkänna - jag har varit lite kaxig över att vi klarade oss undan vabbruari så otroligt bra. Ingen bra idé så här i efterhand... mars inleddes bra, men efter en vecka sjuknade Alma och så jag in. Efter några dagars vabband sjuknade även Per in... igår verkade det som om Alma började om, så vi höll henne hemma från dagis. I dag hade Per tänkt gå och jobba även om han inte är 100%, men så kom det ju en lördag emellan... Förhoppningsvis har Alma ätit något olämpligt eller så har vi fått maginfluensa i familjen... jag sitter på helspänn och bara väntar på att det ska vara dax att springa uppför trappan igen.

Det finns så många olika dofter, äpple t.ex, så underbart gott det kan dofta. Nyduschat barn likaså, räkskal som legat för länge kan vara bökigt att bli av med på många sätt, men finns det något som klår en eller ett par spyor... jag tror inte det...

Har försökt att koka gott te, begrava ansiktet i nytvättad tvätt, låta frisk luft frysa ner luften omkring mig och mig med för den delen, sedan tände jag ett par ljus... men icke då... det är ingen tvekan om vad som hänt i vårt hus. Jag har skurat badrum och hall, duschat barn och just nu jobbar tvättmaskinen halft ihjäl sig med att tvätta allt i textilväg som vi varit i närheten av... hallens trägolv doftar av såpa och hade jag haft klorin hemma hade såpan blandat sig med den - nu fick jag nöja mig med Ajax allrengöring på väggar, golv och porslin. Klorin luktar inte hallon heller när jag tänker efter så det kanske var lika bra att det var slut...

Som väl är börjar jag äntligen bli lite trött... Ska bara vänta in tvättmaskinen så den blir klar och fylla på den igen...

Ett mer meningslöst blogginlägg vet jag inte om jag någonsin skrivit, men det har jag säkert... minns ett om tumvantar som aldrig lär få någon plats i någon enda historiebok. Händerna luktar såpa minsann... nu går jag och lägger mig och hoppas på att drömma om sådanat som bara luktar rosor...  natti natti...

 

Söndagen den 22 mars 2015 kl. 01:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Skrivarbete

Det känns som om jag bor vid datorn just nu - skriver jag inte uppsats så för jag in släktregistrets alla adresser eller grottar ner mig i släkthistorien.

Men det är roligt!

Våren är på ingång, vi väntar på norrsken i natt och Alma och jag har rensat lite ogräs i ett av våra länner där vi, extremt överraskande, fann en massa morötter som blivit kvar över vintern. Blasten hade ätits upp av någon i höstas och därför vittjade jag aldrig lännet eftersom jag var övertygad om att det inte blev några morötter kvar. Nu har vi lärt oss att det som göms i jord under snö kan smaka lika himmelskt gott så här i mars månad.

Har tänkt bli lite mer flitig här på bloggen och det är ju tanken som räknas eller hur?

Presenterar lite bilder här, fler finns i albumet vintern 14-15

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 18 mars 2015 kl. 21:43

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Betraktelser/reflektioner

HSP

Predikningar

Återbruk

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.